Denna sida uppdaterades november 2010.

Liten historik om Ödestugu

Ödestugu, församling i Växjö stift, Jönköpings kommun, Småland (Jönköpings län), Västra härad; 485 invånare (2006). Ödestugu består av en central dalbygd med omgivande kuperad och glesbebyggd skogsbygd på höglandet. Cirka 270 fornlämningar är kända. Spridda rösegravar kan gå tillbaka till bronsåldern, men äldre järnåldern dominerar med cirka 20 små gravfält av bland annat kvadratiska stensättningar, domarringar och resta stenar. Lågteknisk järnslagg förekommer. Den tornlösa stenkyrkan härrör möjligen från cirka 1300 och förlängdes mot väster under 1750–1760-talen, då också vapenhuset i väster tillkom. Interiören har kalkmålningar från cirka 1600 och 1750. Predikstolen fick sin nuvarande utformning vid 1700-talets mitt. Dopfunten torde vara samtida med kyrkan. –Ortnamnet (1295 in Ødhistuw, 1300–1310 de...Øæstufhu) innehåller genitiv att ett fornsvenskt mansnamn Ødagh och en böjningsform av fornsvenska stova 'stuga'.

Nationalencyklopedin


Närliggande socknar i väster: Byarum, i söder: Svenarum, i öster: Malmbäck, och i norr: Forserum, Öggestorp, Rogberga och Barnarp.

 


Ödestugu socken i Västra härad

Namnet Ödestugu har enligt en sägen uppkommit genom att socknen (som fordom hette Lilla Åby) under Digerdöden på 1300-talet lades öde och fick sitt nuvarande namn, Ödestugu.

Enligt en version skulle enbart en person överlevt och när han steg upp på Klövet (den högsta punkten i socknen, 326 meter över havet) såg han en rökstrimma stiga upp från Svenarum. Han letade sig dit och fann där en kvinna med vilken han slog sig samman. Från dessa överlevande skulle socknens befolkning härstamma.

Enligt en annan version skulle hela bygden ha övergivits och råkat i glömska, så att även kyrkan skulle ha blivit igenväxt. När så en jägare en dag letade efter sin pil, fann han den sitta fastkilad i vad han upptäckte vara en kyrkdörr. sedan fann han resterna av byn och gav den namnet Ödestugu.

Namnet Ödestugu kommer emellertid troligen från fornnordiska "Ödagh" och slutleden "stuga". Den första bebyggelsen kan genom fornlämningar dateras till omkring 2500 fKr.

Socknen var gränsområde till Danmark och härjades ett flertal gånger av fiendehärar. Christian II av Danmark plundrade och brände alla gårdar på väg till och från "Stockholms blodbad" 1520-1521. År 1611 hade Christian IV med sin här trängt upp till trakten väster om Jönköping och ville ha kontakt med den danska här som kom från Kalmar. Christian sände därför ut en expedition på ett hundratal ryttare, som av några tillfångatagna svenskar fick beskedet att hären från Kalmar blivit slagen och skingrad. Expeditionen under adelsmannen Albert Skel vände då tillbaka och på återtåget brändes Ödestugu by. Folket förskansade sig i kyrkan, som danskarna intog och plundrade. De medeltida järndörrarna bär än i dag märken efter danskarnas kulor. Truppen mötte dock sitt öde strax norr om sockengränsen, där allmogen under "Mickel i Tenhult", lagt en fälla och nedgjorde fienden så gott som till sista man.

"Rödsoten" härjade bland vuxet folk, "Ryska snuvan" balnd de unga. År 1875 gick scharlakansfeber fram i socknen och hälften av en kull barn kunde "stryka mä".

Nödåren var många: 1733, 1757, 1777 och 1784 var magra år, 1826, 1867-1869 var andra svåra år. 1867 var det "våta året", 1868 "torra året" och 1869 blev hungeråret efter två år av missväxt.

Bondepraktikan tillämpades med regler och tid för arbete. Sålunda: "Gållko och gållso ska ut i hagen 6 april", man sådde råg på Ture- respektive Tykodagen (28 och 29 april) med mera.

Vargplågan var en av forna tiders bekymmer inte minst i Småland med sina djupa skogar. År 1850 när de sista vargarna utrotades klagades ändå: "När vi nu blitt å mä varga, feck vi skollärare i stället, en sa då alri var fri frå bekömmer".

av Uno Broberg


Denna sida är en del av en större webbplats, klicka på huset för att komma till huvudsidan.